Länge sen sist...

...var det nu.
Det var en pärs när Humlis löpte... det var verkligen jobbigt för oss andra.
Jag försökte verkligen trösta henne
image127
image128
Men hon bara körde upp rumpan i vädret och skrek....
Nåja, hon har varit hos doktorn nu, och de säger att hon inte ska bli sån igen, puh.
När det var som värst gick jag och gömde mig, haha.
image130

Vuxna

Här händer det grejer med katterna.
För några veckor sen började jag känna mig lite konstig i kroppen. Matte frågade Hanna och ja, det lät som löp tyckte hon.
Jag kuttrade som en duva och betedde mig lite konstigt.
Sen hände det IGEN, efter några veckor.
Matte säger att jag håller på att bli vuxen.

Nåja, jag tyckte jag skötte mig ganska bra, höll inte familjen vaken så mycket osv.

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeen.
Tror ni inte Lillkatten (dvs Humla) blev avis?
Så hon satte oxå igång.
Och hon är inte diskret. Hon skriker, rullar, ålar och håller på.
Matte säger att hon låter som ett monster, eller ett barn som ska kräkas.... Det låter faktiskt ganska illa....
Så hon ska få åka till farbror doktorn när löpet är över.
Mig har de andra planer för säger de. De (dvs matte och Hanna) tror att jag skulle bli en förträfflig mamma nämligen. Ja, jag har ju övat på Humlis *stolt*, men å andra sidan fick jag ju inte nån vidare ordning på henne. Men det var nog för sent *haha* bättre om jag får börja från början.
Vi får se vad som händer.