Jag är ingen knäkatt

Nej, det är jag inte, egentligen. Britter brukar oftast inte vara det och jag ÄR inget undantag, egentligen.
Men varje dag GÖR jag ett undantag. När småmattarna sover och husse är nån annanstans i huset, då får matte ta upp mig i famnen, lägga mig på rygg med mitt huvud mot hennes arm och så kliar hon mig på magen och under hakan. Då kurrar jag så hela matte skakar. Och om matte skulle kunna spinna skulle hon nog åxå göra det, men det kan hon inte. Vi NJUTER båda två.
Men säg inte det till nån, för jag är ju ingen knäkatt, egentligen :-) Så det så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback