Eliza Doolittle

Jag har minsann sett att Humla ligger i denna kartongen och det ser så skönt ut.
Hmmm, jag förstår ärligt talat inte grejen med det hela, men måste du glo så där???


Jag tycker faktiskt det är skönare i docksängen:

blev Humla när matte tog kort ovanifrån.

Tänk, vi är så snygga och omtyckta att man till och med gör barnprogram om oss.
Vaddå???? TROR ni mig inte?
Kolla här då, jag har bildbevis:

Om det inte är vi som stått modell för katterna i sängen så vet jag inte vem som skulle kunnat gjort det....
Humla kollade givetvis på programmet så att de inte hade gjort nåt galet. Lessen att bara hennes rumpa kom med på bilden, men jag är inte så van vid kameran ;-)
Humla var väl kanske inte helnöjd med att hon framställdes som en bebis, men visst, hon är ju minst oxå:

Husse köpte nya skor i torsdags och Humla fick en ny favoritplats.
Matte tycker att det var en dyr säng men Humla tycker att hon är värd det.


Husse är i alla fall nöjd med skorna... Tur det, för tänk om han hade velat lämna tillbaka dem....

Vill synas MEST!!!

Förresten blev det inte rättvist igår. Humla var med på en bild mindre...
Så här kommer en till på henne.



Och för att återställa orättvisan... en bonusbild på mig, som matte lekt ordentligt med. Den räknas knappt, för man ser ju inte att det är jag *hihi*

Matte kikade i besöksstatistiken för min blogg och såg att ni varit trogna fast det inte hänt nåt här på månader...
Det är alltid nån som kikat in och hoppats på uppdatering (som saknats)
Hoppas att ni gillade våra bilder från igår, och så får vi hoppas att det blir ny fart på oss nu!

Puh, det var ett tag sen.
Idag orkade matte plocka fram kameran och snygg bakgrund och försöka plåta oss. Hehe, vi gör det inte lätt för henne...

Godis... tja, så lättlurade är vi inte:


Matte blev till slut nöjd med några bilder:



Sen var det skönt att matte lämnade kvar tyget. Nu är det lurvigt *hihi*

Kan man tänka sig, nu är det inflyttat i hemliga rummet.
Bord, stolar, soffor osv. OK, allt är inte klart, men tvåbeningarna anser i alla fall att de BOR där nu, inte bara jobbar.
Fåntrattsmatte tycker dock inte att det är tillräckligt fint för att visa några bilder än, mer än på oss då förstås. VI har oxå flyttat in, och det med besked.
Igår när matte och husse flyttat in sofforna lekte vi att det var en ny hinderbana, upp och ner överallt, sladdade på den nya parketten osv.
Att vara så aktiv kräver dock mycket vila efteråt.


Först blev matte sur för att vi rivit ner duken, sen SUCKAR hon när jag ligger på den... VADÅ???? Hur ska man bete sig för att göra henne nöjd egentligen. Lite katthår har väl ingen dött av???
5 minuter senare ser det ut så här:

Tänk vilken ansträngning Humla har åstadkommit :-)

.... för sen dörrarna till "hemliga rummet" börjat vara öppna på nätterna ser de knappt röken av oss, i alla fall inte mig. Humla sover på mattes fötter IBLAND.

Jag har kommit på den optimala lösningen på detta.
Om de flyttar ner sitt sovrum där nere så kommer de ju närmare oss pälsbeklädda familjemedlemmar.

Då säger matte att det inte alls var jag som kom på den idén utan att hon och Husse hade tänkt det hela tiden. Haha, försök lura mig va????
Så om hon kör med den varianten, så kom ihåg var ni läste det först!!!!!!

Här vill vi ha vårt klösträd.
Det har vi bestämt. Så det så.


Matte säger att det inte går.... Och att vi inte kommer kunna ligga på de röda skåpen heller, för de ska stå PÅ varandra,  nästan ända upp till taket.
Sen säger hon att vi är högprioriterade att få en plats vid ett fönster med vårt klöstrad. Ja, vad är då problemet? Vi har ju redan valt ut en plats???? Vadå "måste bli snyggt oxå"?
Vi är snygga. Det räcker. Om vi är snygga så blir det snyggt om vi ligger här i vårt klösträd.

Jag vet inte om det ibland verkar som jag inte gillar Humla, men det gör jag, verkligen.
Vi hör ihop, hon och jag. Visst, jag vill inte ligga så nära, men det är skönt att ha henne i närheten.
Som här:


Och när matte bytt i sängen (med Humlas "hjälp") är det skönt att gosa ner sig med sin bästa kompis:

fick jag av gammelmatte Hanna på utställningen.
Och hon har drogat ner mig. Jag är såååå förtjust i humlan. Matte säger att det är mynta i den.
Strunt samma vad det är, jag kan inte få noooooooooooooog.

När jag har gosat klart med den tycker matte den är uräcklig, blöt och kall, men vadå??? Hon behöver ju inte leka med den???

Jaha, så var det dags igen då, för såndäringa utställning. Vi sydde ju skynket häromdan så jag anade ju vad som var på G.
Vi var väldigt nöjda med skynket, jag är riktigt händig med sånt där :-)

Som vanligt gastade Humla i bilen, att hon aldrig lär sig....
När vi kom fram var det en tant som klämde och kollade i öronen och rumpan, och vi var ok, så vi fick fortsätta in. Där klädde matte buren och vi fick kliva in:

Där tyckte Humla det var mysigt, men jag gillade det väl så där, hade hellre legat i transportburen där jag känner mig hemma.

Precis som förra året var det en som klämde och tittade överallt på mig. Jag fick nåt som kallas CAP, det betyder att jag är väldigt fin och att jag inte kan få bebisar, kastraterna tävlar om såna utmärkelser nämligen. Sen skulle de titta på andra kastrerade lila katter och då tyckte de att en annan katt var rundare och finare än jag. Matte höll med, den andra kissen var 4 år och den tredje var 12 år, så jag har lite att växa i om man säger så. Sen var det färdigtävlat för mig.

Humla fick en annan tant som klämde på henne och hon tyckte Humla var sååååå fin. Hon fick också sånt där CAP. Det fanns inga andra kastrerade chokladvita katter så hon fick vila en stund sen.
Men sen var det dags för nomineringar och då fick hon upp igen och då slog hon ut våran halvsyrra Briza, hon har samma mamma som jag och samma pappa som Humla. Då blev Humla NOM och kom till panelen (som en final)
Där tog Pelle svanslös hem titeln BIS (Best In Show). Matte säger att katten inte alls hette Pelle utan var en Japanese Bobtail-hona som vunnit massa tävlingar förrut, men jag tycker det är enklare att säga Pelle, nån svans hade hon inte i alla fall.


Buren är vi nöjda med, efter några timmar tyckte jag att det var riktigt mysigt.


Men det bästa med utställningar, vet ni vad det är????
Det är att komma HEM.
Och matte säger att det inte spelar nån roll om man inte vinner, för vi är ändå bäst i världen!

Eller nåt....



Humla råkade "leka in" sin älskade lilla pälsboll i lillmattes stövel och försökte på ALLA sätt att få tag i den igen.
Matte var inte så duktig med kameran, för hon fick smyga på Humlis, men för er som inte ser riktigt så har hon hela huvudet nere i stövelskaftet. Hihi

att bara visa bild på fina Humla...
Måste ju visa och hur stor och fin jag har blivit:


Och så en bild till på Humlis, ihoprullad i puffen.