Eliza Doolittle

Men till slut används puffen jag fick med mig från Hanna när jag flyttade....
Jag gillar inte att ligga i något utan vill ligga på, Humla däremot gillar att ligga trångt, och kanske är det det hon väntat på, att hon skulle bli så stor så att det skulle bli lite trångt ;-)


Hon ligger där ofta nu, så fort hon är trött och ska sova på nedervåningen tassar hon bort till puffen och rullar ihop sig.
Ser mysigt ut.

Det har flyttat in en prick hos oss.
Vi kan bara inte bli riktigt kloka på vad det egentligen är....
Den är alldeles tyst. Den försvinner ofta. Den klättrar på väggarna. Och värst av allt, den går inte att fånga, än mindre äta upp (som vi gör med andra småkryp vi hittar)

Kan nån hjälpa oss med vad den röda pricken egentligen är????

Det var en gång en liten Humla.
Hon hade en favoritboll som var gjord av sin bästa kompis avfällda päls.
En dag åkte bollen in under ett skåp i köket där de båda vännerna bodde:
Humla lyckades till slut kravla sig in under skåpet och fann att det var mysigt att ligga där, så hon fortsatte krypa in där även när bollen inte råkade vara där.
Humla hade en ganska stor rumpa:

Men efter mycket kämpande så kom den in:


Och så låg hon där och såg ut över sitt kök:


Då kom hennes bästa vän förbi

"Vad gör du där, min vän?"

"Vill du leka?"


Men Humla ville inte leka, hon ville bara ligga där i lugn och ro.


För att sagan skulle ta slut fick Humlas matte locka med ett fat med kyckling
DÅ ville Humla inte ligga kvar där längre:




Kycklingen delade hon sen med sin bästa vän, som heter Eliza.

Efter en sån pärs med badande tar det sin tid att tvätta sig ordentligt och sen behöver man verkligen sova.
Vi har sovit HELA eftermiddagen.
När jag vaknade till tog matte ett kort på mig för att visa att jag var fin igen:

Ni får ursäkta, matte tog kortet lite för tidigt, jag tyckte inte riktigt att jag hade fått ordning på pälsen på bakbenet, jag var just i färd med att fixa det när hon kom med kameran, ni kanske ser ett spår efter min tunga där?


Vissa behöver tydligen längre skönhetssömn än andra *hihi*

Matte är dum, först badar hon oss och sen kallar hon mig IGELKOTT.
Ok, jag är grå och spretig när jag är blöt, men såååå illa är det väl inte???


Humla är inte så mycket snyggare hon heller, hon är dessutom argare än jag, arg som en Humla *hihi*

Gunilla efterlyser fler utebilder....
Well, det finns en mycket enkel förklaring på varför det saknas sådana.
Vi VILL inte gå ut!!!!
Eller jo, Humla vill rymma ut ibland, men bara 2 meter utanför dörren, sen går hon mer än gärna in igen.
Mig kvittar det precis, jag sitter hellre i fönstret och tittar.
Vi sägs vara lite udda på det viset... Men det är såna vi är.
Nu ska vi gå och natta matte!

Småmattarna har varit på kollo på landet och hälsat på lite andra djur än oss.
Bl a krulliga saker som bräker värre än Humlis säger matte.
Men matte sa att de var ganska lika Humla i alla fall.
Se och bedöm själva...


Tja, jag vet inte jag....

Det är forfarande kul att titta på stararna, matte passade på att ta ett kort på oss i fönstret, så ni alla kan få se hur det funkar när vi sitter bakom gardinen:

Häromdagen kom mattarna hem med nya fiskar till akvariet och den minsta hojtade "Pappa, vi har köpt slöstjärtar". Pappa, det är husse det...

Husse svarade "Nä, det är inte slöstjärtar, det är slöJstjärtar, men vi har två SLÖstjärtar, de ligger här"
Och så pekade han på mig och Humla... *hmpf*
Ska han säga, han hade legat sjuk i soffan hela dan och var rätt slö själv.

Vi har fått ny underhållning här oxå, förra veckan kom det nya fåglar utanför fönstret, matte säger att det är starar och att de varit i varmare länder ett tag.
Nåja, fåglar är väl en sak, men när fåglarna bygger bo under vårt tak, då är det häftigt. Man ser dem bäst från fönstret i badrummet, då måste man slingra sig in bakom gardinen, och så från köksbänken. Problemet är att vi inte får vara så ofta i badrummet (för Humla pillar upp golvbrunnarna och dricker där ur) och på köksbänkarna brukar vi inte heller få vara.... Så vi tröttnar ju inte på att titta på stararna precis. Men köksbänken... där kan man ju sitta när ingen av tvåbeningarna är hemma :-)

Ute surrar humlorna och då måste ju vår egen oxå ut!

Typiskt klantmatte att se till så hon själv var med på kortet... (kolla skuggan) annars hade det ju varit ett superkort.

Lillmatte var oxå med ute:

Kommer ni ihåg att jag den 22 januari skrev så här:
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Dagens noteringar är:
4130 g  för mig och 4280 g för Humla.
Ja, jag VET, hon är större än mig nu, men det är ändå jag som bestämmer ;-)

Hon har gått upp 620 g sen hon var hos doktorn. På fredag ska jag dit, undra om jag väger 4750 g om några månader då? Matte hoppas det, hon tycker jag är för smal... Jag har ju faktiskt stått stilla i vikt sen i oktober.
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Det är drygt två månader sen dess och häromdan vägde jag 4795 g.

Nu får jag säga så här: 
Humla har gått upp ca 1 kg sen hon var hos doktorn, så undra om jag väger 5100 g om några månader?
Matte tror det, för de senaste två veckorna har jag gått upp över 200 g.

Kanske ska berätta att Humla väger 4635 g nu. Men matte tycker ändå inte hon är för smal... Hon snackar om att jag är längre och behöver mer bredd. Nåja, vänta bara några år så ska jag nog vara bred.  Undrar vad hon tänker när hon ser sig själv i spegeln egentligen.... Behöver hon oxå mer bredd? Haha... hon har ju fått två "kullar" så hon borde väl ha mognat vid det här laget! Jag har minsann sett bilder på henne innan hon fick sina kullar.... då var hon inte lika bred.... Det gick liksom in lite på mitten på henne innan, och det gör det inte längre. Undrar vad en utställningsdomare skulle säga om det????

Tänk att man kan ha det så bra som vi har det!!! Vi sover, slappar, chillar osv.
Mest hela dagarna faktiskt.
Så här kan det se ut:

Vi använder faktiskt klösträdet mycket mer nu sen det flyttades. Det är roligare nu av nån anledning.

Matte satte en ny blomkruka i fönstret PRECIS där jag brukar ligga... Grrrrrrrrrrrr


Lillmatte skvallrade att hon och Matte hade varit på kattutställning i Jönköping i lördags. Hon träffade bl a Mamma Aisha:


och den där läskiga Frode som jag fräste mot på utställningen i Kalmar i somras.
(men snygg är han :-))

Vi har det bra, vi katter här. Vi sover, äter, sover, leker, äter, sover, går på lådan, äter, sover, gosar, äter, sover osv.
Det märks på vikten....
Eliza 4450 g och Humla 4370 g. Hoppla, det är 2 hg upp på en månad det för mig.
Haha, nu kan jag säga Lillkatten igen om Humla!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så har matte hämtat alla nya nyanser från min päls. Eller ja, inte från pälsen, utan från KORTET av pälsen.

Så man kan kalla det matchat. Väldigt matchat.
Tur att Humla passar in i samma färgschema, hade varit värre om hon varit blå...

OK, lite får man väl ställa upp tyckte jag och Humla. Av 73 tagna bilder blev hon nöjd med 2 *hihi*
Så nöjd att hon gjorde ny banner och bytte färger på bloggen.


Själva var vi nöjda med alla 73!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det är väl inte vårt fel att matte satt på fel håll?

elller att hon har uppenbara problem med skärpan???

För ett år sen var det en händelserik dag för oss alla.
Jag blev hämtad hemma hos Hanna och flyttade till Kalmar.
Humla föddes samma dag, bara några kilometer ifrån oss . Då hade vi ju ingen aning om att hon skulle flytta hit...
Men idag så är det i alla fall jubileum för många saker
Så här ser nyvaken Humla ut i alla fall...


Så bäddade hon ner sig i Husses säng


Själv ser jag ut så här, ett år efter jag flyttade in:

Jag håller på att odla mina kinder igen, de råkade ju försvinna i villan och vallan där runt jul...

Matte ställde oss på vågen idag igen, och OJ, vad vi växer...

Eliza 4305 g
Humla 4465 g

Det betyder att vi gått upp 175 resp 185 g på 3 veckor.
Undra vem som blir störst när vi är fullvuxna???

Idag var meningen att vi skulle åkt till småmattarnas mormor och morfar, men en av småmattarna kräktes inatt så vi är hemma.
Och när man inte direkt har nåt planerat så gör man väl inte heller nåt, eller?



I övrigt så är jag mycket upptagen med att "hitta mig själv" som det så fint heter. Vem är jag och vem vill jag vara är ju frågor som dyker upp när man blivit av med "kvinnligheten". Som läget är nu så pendlar det mellan lekfull kattunge, gosfröken och sömntuta.
Tror ni den kombinationen blir bra? För man måste väl inte välja?

Så kallar Matte det. Jag fattar ingenting.
Matte packade in mig i buren igårmorse, och åkte till djursjukhuset, där har jag ju varit förr, men denna gången blev jag såååååååååååååååå sömnig och när jag vaknade hade jag tappat pälsen på magen och hade lite ont och var snurrig.

Efter ett tag hämtade matte hem mig och sen dess har det mesta varit som vanligt.
Eller vad man ska säga. Jag känner inte riktigt igen mig själv, det känns som jag är sån som jag var INNAN allt det här med löp började. Nåja, det är väl så det ska vara tror jag.

Matte och jag hade ett långt samtal i morse, medans hon kliade mig på alla möjliga ställen runt hakan, nacken huvudet, mellan frambenen osv. Det var länge sen vi hade det så mysigt och vi kom fram till att det här var på tiden. Så här ska vi ha det nu och det där med killar och bebisar var ju inget för mig.

Som nyopererad kan man ju inte vara sämre än Humla (som klättrade upp i klösträdet dan efter sin kastrering) så jag var givetvis däruppe jag oxå.





Det som är så intressant däruppe, som vi tittar på, är en vippa som lillmatte leker med.

Klösträdet har fått en ny plats nu i ombyggnadstider, och den är mycket bättre, mer "mitt i smeten". Vi får se var den hamnar sen, i nya vardagsrummet kommer det ju vara pyttelitet, den är ju bara dryga 2 m hög och där är det visst 3,50 upp till taket.

Annars är vårt nya intresse husses radiostyrda helikopter. Jag låtsas som ganska oberörd, men Humla far runt i hela rummet för att fånga den lilla surrsaken. När den är nära golvet lyckas hon faktiskt sopa till den med tassen ibland så den kraschar. Då fnittrar jag lite från mitt hörn :-)

Har ju fått lite tid över att äta nu, när jag blivit "normal". (Nåja, matte klagade på att jag kuttrade i natt och idag har jag varit lite larvig igen...)
Vågen pekar rakt uppåt. Matte kände det när hon lyfte upp mig för att klippa klorna, så hon vägde mig igen, +100g på 6 dagar minsann.

Det kan nog bli en rund och go britt av mig såsmåningom.